Mari Simmulson på Uppsala konstmuseum

När vi var på väg hem från Vimmerby i somras stannade vi till i Uppsala. Vi gick på några loppisar, köpte en Arjeplog på IKEA och avslutade med utställning på Uppsala Konstmuseum som ställde ut Mari Simmulsons alster. Vilken konstnärlig bredd hon hade!

Lite historia först.

Mari Simmulson föds 1911 i Sankt Petersburg. Som 9-åring, under ryska revolutionen, flyr hon och hennes familj till Tallinn. Där studerar hon så småningom på konstfack och får b.la. göra praktik på Arabia i Helsingfors under 30-talet. Hon gifter sig och flyttar till München där hon studerar skulptur. Andra världskriget bryter ut och 1944 flyr hon åter igen till Tallinn och sedan vidare med en fiskebåt till Sverige. Hon lämnar familj och släkt bakom sig. Här kommer hon sedan att stanna till sin död i november 2000.

Karriären tar fart på 1945 då hon anställs av Wilhelm Kåge på Gustavsberg. Där stannar hon till 1949 då hon flyttar till Uppsala där hennes nye man studerar. Hon börjar på Upsala-Ekeby och arbetar nära Ingrid Atterberg med Vicke Lindstrand som konstnärlig ledare. 1972 lämnar hon, som sista konstnär, fabriken. 1978 läggs all tillverkning på Upsala-Ekeby ned. Efter sin tid på där arbetar hon också på Deco i Helsingborg och på Gefle och Karlskrona porslinsfabriker.

När jag tänker Mari Simmulson är det först kvinnor och katter på fat eller väggplattor från 50-talet som dyker upp. Som på bilderna nedan. Men hon har ju gjort så otroligt mycket mer!

En väggplatta jag gärna skulle äga! (1953-63)

Cirkus (1956-58)

Ett sorgetåg med åtta unika kvinnofigurer och tillhörande väggplatta. 

Fatet med en dödsängel tillhör samma tema som figurerna ovan.

Kvinnofigurer från 50-talet med inspiration från Afrika och Indonesien.

På fotografiet från 1950 syns Mari Simmulson skulptera originalet av figurinen Balinesiskan. På podiet till höger står den mäktiga kvinnan på 78,5 cm, dock inte i original.

En friskulpterad kvinna från tidigt 50-tal.

Tidig produktion från Gustavsberg. Det stora fatet tillhör det första hon gjorde där 1947.

Troligen tidig produktion föreställande Maris döttrar

I stolen sitter en av Maris döttrar, Eva, och tittar ut.

En kort serie, varje del endast tillverkad i 100 ex.

De två gröna skålarna längst fram är unikat. Bakom syns bl.a. serierna Tokyo, Mars och Maj från 50-talet.

Mars (1953-58) och Maj (1954-58)

Den blå skålen är ett unikat

Calypso (1957-59), Pampas (1957) och Raffia (1954-57)

Parblad (1966) och Labyrint (1965)

Swing (1954)

Fossil (1953-54)

Vibrato (1957-58)

Eternell (1970), Turkosa & Korall ((1967)

Rips

Vaser från 1954

Herdinna (1962-63) och pojke på sköldpadda (1953-59)

Mickey och kanin från Gustavsberg

Fåglar (1970)

En saftig fågel som mäter hela 30 cm (1970)

Eskimåfamilj (1957-68)

Ugglor (1966)

Agave (1960-61), kundserie från Turitz & Co och Sagina (1959-64)

Kaskad (1954-56)

Salix (1955-56)

Ax (1958-61)

Ekeby ateljé, tidigt 50-tal

Det stora fatet är ett original

Fatet med kvinnoansikte och spetsdekor är också original. De fyra figurerna bakom är inspirerade av ryska dockor.

På Uppsala konstmuseum finns också en utställning med blandad UE-keramik. Bl.a. flera unikat som tillhör museet.

Keramik av Ingrid Atterberg. Pylon (1955-56) och Grafika (1951-54)

Anna-Lisa Thomsons Paprika 

En liten och en stor Fungo av Vicke Lindstrand

Flodhäst av Vicke Lindstrand. Unikat, så vitt jag vet.

När vi kom till museet fick barnen en uppgift att lösa, varsitt "block" med detaljbilder på grejer. Tanken var att de skulle hitta alla saker inne på museet. Här har Freja hittat en detalj på Vicke Lindstrands kamel. Både kamelen och giraffen är unikat.

Mina favoritelefanter! Vicke Lindstrand (1944-60)

Hästar av Taisto Kaasinen (1953-55) (1959-60)

 

Kakelplattor från UE

Som "medalj" för väl genomförd uppgift fick barnen varsin pin med motiv av Mari Simmulson. För att klara alla uppgifter fick vi gå genom hela museet och även kika på tavlor av gamla kungar :) En fin dag på museet innan vi styrde hem mot Holmsund. 

En av de ryska dockorna på "medaljen" barnen fick

Kukka i goda händer

Vissa fynd är ju verkligen bättre än andra! Som när Mattias, trots att han inte är någon tygexpert, kom hem med en rejäl bit av Marjatta Metsovaaras Kukka som han fyndat för en tia på Vändpunkten. Jag såg omedelbart att det skulle kunna förvandlas till den finaste klänningen i min garderob! Jag gav honom aldrig några alternativ och snäll som han är så gav han mig tyget :)

Kukka låg sedan och väntade ganska länge i linneskåpet. Jag tog fram det ibland och kände och kikade. Klappade om det lite bara, så att det skulle trivas. För bara några veckor sedan var det dags för tyget att komma ut ur garderoben och skickas iväg till någon som kunde förädla det.

Foto: Lina Söderström

Ida Nielsen som driver Idas Garderob fick först äran att sätta saxen i tyget. Med endast skriftlig kontakt och en klänning i bra storlek som grund sydde Ida upp den här helt fantastiska klänningen till mig! En bra modell som funkar både till vardags och fest. Inte för att jag tror att jag kommer att ha den så mycket till vardags ;) Klänningen har ett knytskärp i samma tyg men det var inte färdigt när Ida tog bilden.

Foto: Ida Nielsen

Slamsorna som blev över fick jag tillbaka och de skickades illa kvickt till Lina Söderström som under namnet Florin syr de mest fantastiska väskor och andra accessoarer. I skrivande stund väntar jag på att dessa skönheter ska läggas på lådan. Bandet till börsväskan blir en annan färg än det gröna. Jag visar den säkert igen när jag fått den. Fick just veta att Lina skickar med ett par Kukka-örhängen också, som bonus. Nu längtar jag ännu mer!

Foto: Lina Söderström

Tänk vad mycket man kan få för 10 kr :) Ja, det är klart att det kostar att få sakerna uppsydda också men det är helt klart värt varenda krona!

LI x4

Att vara intresserad av gamla grejer är lite av ett detektivarbete. Det är inte alltid så lätt att hitta den information man söker då böcker, kataloger och listor sällan är kompletta. Jag, och många med mig, kollar först och främst med Benny Movarp när vi undrar över något. Han har koll på det mesta rörande porslinsmodeller, dekorer, glasyrer, formgivare eller vad det nu kan vara man undrar över. Och vet han det inte själv så har han säkert någon dokumentation som kan ge svaret. Så när jag, för längesedan, började undra över om mina favoriter bland Prisma-koppar verkligen är Stig Lindbergs modell LI så vände jag mig så klart till honom.

I boken Servisporslin hade jag redan läst mig till att LI finns i tre storlekar. LI-1 som rymmer 13,8 cl (kaffekopp) LI-1,5 som rymmer 21 cl (TV-kopp) och LI-2 som rymmer 27 cl (tekopp). Problemet var bara att mina koppar rymmer 25 cl och verkade alltså hamna mellan LI-1,5 och LI-2. Bottenringen på mina koppar är samma som LI-2 men koppen är inte lika vid upptill. Det tillhörande fatet är heller inte lika som till LI-kopparna och en gåta är att koppen är tillverkad i flintgods men fatet i benporslin. Övriga LI-koppar är, vad jag vet, helt tillverkade i benporslin.

Jag började tveka på om Prisma-kopparna verkligen är modell LI men Benny höll fast vid att det var så. Han rotade i sin koppsamling och tog följande bilder. Visst ser det väl ut som att LI finns i 4 storlekar?! Den blå på bilden är samma storlek som mina Prisma. Den limegröna är TV-koppen som ska stå på ett TV-fat. De andra två är tekopp och kaffekopp.

Dokumentationen är som sagt sällan komplett och det är ju lite av charmen med gamla grejer, att det inte alltid är så enkelt att ta reda på fakta. Många gåtor har lösts retrobloggare och/eller läsare emellan och det är lika roligt varje gång man hittar svaret på något litet olöst mysterium, hur nördigt det än må verka för den oinvigde ;)

Nu vore det ju otroligt kul om någon sitter på minsta lilla dokumentation om den fjärde LI-modellen?!?

Så mycket feelgood...

Vissa inlägg som jag har tänkt skriva blir liksom bara aldrig av! Jag är ju så klart otroligt stolt över att bli citerad på omslaget av Eli Åhman Owets första bok, Anna-Lisas Antik, när den kom i pocketupplaga. Men jag har trots det inte skrivit en endaste rad om det här. Ändring på det nu!

Se så vackert det nya omslaget är! Och högst upp på framsidan hittar ni mitt citat från recensionen jag skrev. Jag är hedrad!

Har ni inte läst boken så gör det! När ni läst klart så kan ni fortsätta med den fristående uppföljaren Flickorna i speceriaffären som finns i en bokhandel nära dig! Jag läser den nu och den är minst lika mysig som debuten om Anna-Lisa.

Vicke Lindstrands elefanter

Som jag beundrade alla vackra Vicke Lindstrand-elefanter på Antikmässan i vintras! Speciellt de med sidenmatt vit glasyr. Så vackra men ack så dyra! Jag var trots priset sugen på att köpa en elefant och pula ner i handbagaget men jag hejdade mig.

En Vicke-elefant i Leva Antiks monter på Antikmässan 2014

Att jag hejdade mig, det var tur. För väl hemma hittade jag en elefant på Tradera. Upplagd under "fel" kategori och med den inte helt uttömmande rubriken "Elefant". För en tredjedel av Antikmässans pris fick jag hem min fina elefant. Den näst största i en serie av sex. Elefanten har nummer 102 och mäter 31 cm upp till snabelspetsen. Storleken tillverkades 1949-1960.

Ett par månader senare kom Mattias hem efter en loppisrunda. På Myrorna, av alla ställen, hade han hittat en elefant för 150 kr. Den har en liten skada på en av betarna men det syns inte där den står på skänken i köket. Elefanten har nummer 104 och är 21,5 cm hög. Även denna storlek tillverkades 1949-1960.

Två är ju som bekant ingen samling så en tredje, lite mindre, vore inte fel :) Kanske kan jag inte motstå en på Antikmässan 2015.

Fynden från Umeå Retromarknad

Jag grämer mig lite över att jag inte hade tid att kika på alla säljares bord på Umeå Retromarknad! Och där jag tittade blev det inte speciellt grundligt gjort. Hade jag haft gott om tid hade jag säkert handlat betydligt mer. Nu blev det istället några få fynd som gjordes i sista stund före stängning.

Jag börjar visa några tidigare uppgjorda köp och byten. Vi är mycket nöjda över att nu vara ägare till 5 st TANDADE Thebe-knivar. De är mycket ovanliga och brukar vara väldigt dyra de få gånger de säljs. Vi hade diskuterat vilka typer av bestick vi letade med Andreas Agdahl när vi sågs på Antikmässan i vintras. Han sa att han skulle spana efter just tandade Thebe åt oss. Gissa om vi blev glada när han, dagen efter, skickade ett sms och frågade om han skulle köpa dem till oss för 30:-/st! Han hade sprungit på dem i en antikaffär utanför Sthlm och lyckats pruta t.o.m. De blev kvar hos hans kusin i Sthlm men nu har de äntligen hamnat hemma hos oss. Tack Andreas!

De fyra små kycklingarna ser jag fram emot att hänga i riset till påsk, efter lite lagande. Jag har två sedan tidigare som har tillhört min mormor. Jag kommer ihåg dem från påskriset i stugan när jag var liten. Några gick väl sönder och bara två av dem finns kvar. Nu bytte jag till mig fyra till från Linda Retro Tota mot en Staffordshire mugg som blev perfekt i hennes samling. Tack Linda!

Så till köpen från själva marknaden.

Tekoppen Rosenfält är en katt bland hermeliner i koppsamlingen då den är ganska mycket senare än de övriga, 1969-72. Jag är svag för rosor och gillar även koppmodellen LL, som är samma som bl.a. Berså och Pynta. Stig Lindberg har gjort både form och dekor.

Den vackra textilbonaden av Ilse Roempke, tyckt på linneväv, har jag spanat på länge men aldrig köpt. Nu slog jag till på en med lite skavanker för en ynka tjuga. Jag skulle helst vilja ha en monterad i ram men den här duger fint tills vidare. Nu ska jag bara hitta en plats för den.

Florins bord hoppade jag så klart inte över. Två par örhängen blev det den här gången. Jag hade svårt att bestämma vilka jag skulle köpa men bestämde mig till slut för dessa.

Det sista jag högg tag i på min lilla shoppingrunda som varade 15 minuter var den här underbara klänningen som hängde hos Blå Porten. Jag köpte den oprövad och den är lite stor men efter en svängom i symaskinen ska den nog sitta fint. Det kryllar av djurarter i mönstret och den stora påfågeln missar man inte i första taget. Ett fantastiskt mönster! Någon som vet mer om tyget?

 Mattias var sparsam med handlandet men köpte iaf en glasviking från Skruf för en billig peng.